Idag är det ett helt år sedan jag stämplade ut från jobbet för sista gången på en väldigt lång tid, och gick hem för att invänta min lilla flicka i magen.
Idag är det också nästan exakt sex månader kvar innan jag börjar jobba igen. Den 30/5 stämplar jag in igen.
Just nu kan jag helt ärligt säga att jag absolut inte längtar tillbaka till jobbet. Inte för att jag inte trivs med mitt jobb, för det gör jag verkligen men bara tanken på att inte spendera all min tid, alla dagar i veckan med Freja ger mig ångest. Men det är faktiskt ett halvår kvar, så jag kommer säkerligen hinna börja längta tillbaka till jobbet igen.
Från början var planen att jag skulle vara hemma hela nästa sommar också, men det får Daniel vara istället.
Så 30/5 börjar jag jobba och Daniel blir hemma med Freja på heltid fram till Augusti då det förmodligen är inskolning på förskolan för lilla damen (hjälp galen tanke!). Det känns faktiskt riktigt bra. Freja kommer då vara 1 1/2 år, och det hade vi sagt från början att hon skulle vara innan hon börjar på förskolan.
Om jag får bestämma ska jag och Freja vara hemma tillsammans till den dag hon flyttar hemifrån ❤️ hej separationsångest från min sida!!
En praktiserande blivande syrra
