Freja vägde 2990 gram och var 48 cm lång när hon föddes. En liten bebis med andra ord. På bb fick hon ersättning med kopp, som hon dock spottade ut och gjorde personalen gråhårig. Till slut accepterade hon det någorlunda och fick i sig hälften av det hon skulle ha. När min mjölk väl rann till efter fyra dagar provade vi med enbart amning. Hon gick upp stadigt i vikt på bara amning, och kurvan pekade uppåt.
När Freja var tre månader hade viktkurvan börjat dala ner lite, men det är fullt normalt och det oroade oss inte. Vi provade att komplettera lite med ersättning för att se om Freja skulle bli nöjdare och öka bättre i vikt. Men hon vägrade ersättning och flaska, ganska väntat då hon inte ville ha det som nyfödd ens. Vi provade olika flaskor, olika ersättningssorter, provade kall, provade varm, provade att ha i lite vaniljpulver och vi provade att mata på sked. Tills slut gav vi upp och återgick till bara amning.
Vid fyra månader började vi med lite smakportioner. Det var spännande och hon åt mer eller mindre det mesta vi erbjöd. När hon var fem månader hade hon fortsatt planat på kurvan och vi skulle prova med ersättning, välling, gröt och börja ge mer mat. Sagt och gjort, vi åkte och köpte det mesta vi kunde hitta. Provade ersättning igen och provade välling. Hon ratade båda. Vi ökade på smakportionerna så att hon till slut åt två portioner om dagen. Gröt tyckte hon inte alls om. Allt kring maten började kännas stressigt och påtvingat och jag kände inte alls att det var roligt vid måltiderna längre. Sakta ökades måltiderna allt eftersom och till slut började hon även äta gröt.
Men trots det och amning har hon fortsatt planat på kurvan, och jag lovar er, även om ni inte tror det, det blir ett stressmoment! Det är nog lätt att se på det på ett annat sätt om man själv aldrig har/haft ett barn som planat så mycket på kurvan som Freja gjort. Ett barn kan absolut ligga tre kurvor över eller tre kurvor under medelkurvan utan fara. JAG VET DET! Men det personer inte verkar förstå är att Freja inte ligger på någon kurva alls, hon följer inte ”sin” kurva och det gör mig orolig. Att personer säger åt mig att inte lyssna på bvc och strunta helt i kurvan då den är oviktig är skrämmande. För det är ju inte bara på skoj man går på besök hos bvc och väger och mäter. I vissa enstaka fall kan det faktiskt beror på allergier och sjukdomar som gör att barnet inte går upp som det ska i vikt.
– ”Du som mamma borde väl se om hon är en mätt och nöjd bebis?”
Ja det kan man kanske tycka. Freja gallskrek hysteriskt varje kväll från 18-22 tills hon var tre månader. Var det av hunger? jag vet faktiskt inte. Freja har varit en ganska så missnöjd och ”krävande” bebis hela tiden. Om det beror på att hon har varit hungrig är omöjligt för mig att veta. Det är mitt första barn, jag har inget att jämföra med och till slut börjar man tvivla på sig själv, att hon kanske är hungrig ändå! samtidigt fick vi hela tiden höra att om hon skulle vara hungrig så skulle hon ta ersättning och välling och det gjorde hon ju inte. Hon ammade ofta och jag erbjöd alltid mer, men hon vände bort huvudet och verkade nöjd. Hur ska man då veta?
Varenda gång vi hade varit på bvc kom jag hem och kände mig misslyckad som mamma, den viktigaste uppgiften jag har är att mata och se till att mitt barn är mätt och det misslyckas jag med. Jag grät, blev stressad och orolig. Svårt att förklara hur och varför man känner just de känslorna. Men det gjorde iallafall jag och det är nog lätt för utomstående att säga att jag ska ta det lugnt.
Mitt barn går liksom inte upp i vikt som hon ska, hon ratar allt och varje måltid är en kamp. Försök själva att inte bli stressad! och påståenden som ”du är ju också liten så det är ju inte så konstigt” eller ”du var minst lika liten som barn” håller inte, även om det sägs i all välmening. För ja jag är kort och Freja kommer förmodligen förbli liten, men jag vägde mer än dubbelt så mycket som Freja i hennes ålder och följde min kurva.
Idag har jag dock släppt det mesta av min oro. Hon går fortfarande upp dåligt i vikt och måltiderna är en kamp. Det blir dock bättre och jag vet att jag inte kan göra så mycket mer. Vi gör allt vi kan och det finns ingen orsak till att oroa sig och stressa över det. Idag ser vi att hon är en pigg och nöjd bebis, som utvecklas som hon ska och busar för fulla muggar. Vi har fått bekräftat att hon absolut inte är sjuk på något sätt och att det förmodligen kommer vända så fort amningen är avslutad. Freja är idag snart tio månader och väger 6760 gram och är 67,5 cm lång.
Nu försöker jag göra varje måltid till något roligt och något att se fram emot istället. Precis så som det ska vara.
Nu blir nästa stora utmaning att sluta amma på dagtid. Kommer bli spännande att se vad vår kära dotter kommer att tycka om det!
