Amning är något som har varit en del av mig och mitt liv i tio månader nu. När jag födde Freja hade jag aldrig kunnat tro att jag tio månader senare fortfarande skulle amma. Jag hatade amningen första månaderna. Jag minns att jag grät, svor och flertalet gånger var på väg att ge upp. Att amma är svårt och det tar lång tid innan det fungerar. Men när det väl gör det kommer det förmodligen vara något av det bästa du har gjort och kommer att göra.
Jag är otroligt stolt över mig själv som har kämpat på med amningen trots alla motgångar jag och Freja har haft, och jag är glad att jag har fått uppleva den resan med Freja. Men nu är det dags att avsluta amningen, av olika anledningar, och jag har nog aldrig känt ett sådant kaos av känslor förut. Att lära sig amma är svårt, men att sluta amma är minst lika svårt. Av någon anledning är det jag, snarare än Freja som har separationsångest och är ett känslomässigt vrak. En stor del av mig vill bara ta upp Freja, andas in hennes doft och fortsätta amma i all oändlighet. Jag vet inte vad det är, eller hur jag ska kunna beskriva det, men att få sätta sig ner i lugn och ro och amma Freja efter vi har varit iväg en hel dag, ger nog inte bara trygghet och närhet till henne utan även till mig. Då är det bara hon och jag mot världen, i trygghet hos varandra. Jag vet att hon får mat, värme, trygghet och kärlek samtidigt. Allt jag vill ge henne.
Att dessa känslor dyker upp trots att jag till hundra procent bestämt mig för att sluta, gör såklart att det blir ännu svårare. Förmodligen är jag inte riktigt redo att sluta amma än, och hade gärnat fortsatt så länge Freja ville. Men för Frejas skull är det här det bästa valet. Jag vet inte om det är normalt och vanligt, att man får så mycket känslor och känner sig nedstämd i samband med ett amningsavslut. Men är det någonting jag har lärt mig när det gäller amning, så är det att ingenting är normalt eller onormalt. Amning är helt individuellt och det är det som gör det fantastiskt!
Idag ammade Freja en gång på förmiddagen. Eftermiddagsamningen hoppade hon självmant över då hon somnade. Så imorgon testar vi första dagen helt utan amning dagtid. Har en känsla att det kommer vara jobbigare för mig än för Freja.
